Så här långt har hallonen kommit på Tinnerö. Jag hoppas att det i år blir lite hallon att plocka och äta. Jag tog tillvara ett antal skott från hallonsnåret som sedan gammalt har stått där jag nu försöker få till en köksträdgård med fyra kvarter.
Gemsrot är en blomma som redan står i full blom. Det är en blomma som kommer där det inte är några andra växter som står i vägen. Jag ska väl se om jag inte hittar ett ställe till som kan passa denna vårblomma där den kanske kan få lite större utrymme att förmera sig på.
Här däremot är det en växt som själv tar för sig så det räcker och blir över.
Maskrosen är en växt som ställer till det för mig som vill ha ett system för att lättare att förstå orsak och verkan. De förökar sig i stort sätt utan könlig befruktning. Så här beskriver "
Den virituella floran (klicka på namnet och sök sedan på den växt du är intresserad av)" hur det hänger ihop:
Frön bildas asexuellt och detta ger upphov till serier av likadana individ och
små förändringar i arvsmassan (mutationer) kan ge upphov till nya former som
sedan förökar sig. Man talar i detta fall om maskrosorna som 'apomiktiska
småarter' som är mer eller mindre distinkta i utseende, till skillnad från
vanliga korsbefruktade arter där skillnaderna i utseende oftast är tydliga.
Situationen kompliceras ytterligare av att många maskrossmåarter också kan
föröka sig sexuellt. Detta gör att nya anlag förs in i de normalt asexuella och
likformiga populationerna vilket ytterligare ökar formrikedomen. Skillnaderna
mellan de enskilda småarterna är i regel ytterst subtil och ett par tusen
'arter' har beskrivits i litteraturen.
Ett par tusen arter, häftigt! Men i Sverige får vi nöja oss med cirka tusen småarter uppdelade i tolv artgrupper.
Kantnepetan som jag skrivit om tidigare är nu på plats. Nästan hundra plantor! Jag återkommer med bilder lite senare, när den börjat blomma.
