Efter ett ofrivilligt stopp

Detta inlägg får bli en sammanfattning om vad som hänt sedan sist. Efter en sprucken Bakercysta och konvalescens så är jag med på bana igen. Det finns lite bilder att presentera, men framför allt vill jag presentera Ola:

 

Ola kommer att jobba ett tag i naturreservatet med diverse åtgärder. Ola har greppat sickeln och färgskrapan med den äran!!! De moderna färglagren av plastfärg är nu borta i hallen och entrén. Hela renoveringen i Tinnerö mangård går ut på att vi ska backa bakåt i tiden genom att ta tillbaka bland annat färger  och tapeter och måla om och ersätta tapeter så nära ursprunget som möjligt. Här i hallen har vi hittat det färglager som ligger direkt på grundfärgen. Vi kommer att få mer hjälp av Marie Hagsten från Östergötlands Länsmuseum att ta ut ett färgnummer så vi kan beställa nylinoljefärg.

 

Nu gäller det också att hitta tapeter som går i samma stil och med ungefär samma färgskala. I salen finns små tapetfragment som ligger direkt på det första tidningslagret. Det tapeten finns också med på en bild som är tagen, med Ture Svensson sittandes vid ett litet bord med några krukväxter. Troligen är det ett foto taget vid en högtid. Vilken högtid är oklart så här långt. I bakgrunden på bilden är den öppna spiseln i salen och på väggen syns också den första tapeten. Tapetens mönster är mycket tidstypiskt, med vinrankor i en ganska mörk färgskala.

 



Den tapeten är klistrad på ett tidningslager där jag hittat denna text:

Om någon till äventyrs inte kan läsa texten så står det:
ÖSTGÖTEN, FREDAGEN den 10 OKTOBER 1919
Det betyder att tapetseringen skedde någon gång efter det datumet.

En annan tapet vi hittat, har en för tiden ganska vanligt mönster. Den kallas ibland för "Gröttapeten". Det kan man förstå, för i stora sjok och lagom avstånd ser den faktiskt ut som havregrynsgröt. Eller hur?





Gröttapet

 

En annan sak som är otroligt spännande och som har en historisk länk långt bak i tiden är "Lerklining". Som jag nämnt tidigare så har jag i samband med arkologiska undersökningar i området funnit det som inom arkeologin också kallas lerklining. Det kan vara huslämningar från tidig järnålder. Men då måste huset ha varit utsatt för brand, av våda eller kanske nedbränt för det var dags att bygga ett nytt hus. Tack vare hettan i samband med branden så övergick den torkade leran till keramik och finns alltså kvar i marken ibland i ganska stora sjok. Lerklining består av lermjöl, sand och något eller några material med långa tunna fibrer t ex halm, hö, nässlor, hår osv. Lermjöl är torr blålera som malts. I dagens lerklining använder man Lermjöl, finkornig mursand, linhalm och något animaliskt lim t ex benmjöl. Sedan är det bara att lägga linhalmen i vatten. Det tar några dagar innan halmen sugit åt sig lagom med vatten.
Detta är en bild tagen nere vid golvet. Man ser vasstråna som ligger vågrätt och som har som uppgift att förankra lerkliningen mot väggstommens plankor. I forntidens väggkonstruktion fanns förstås inte plankor, så de gjorde väggkonstruktionen med hjälp av att fläta tunna grenar. Därefter smackade de in den färdiga lerblandningen i flätkonstruktionen. Vi hittar exakt samma lerbitar i forntidens huslämningar som vi hittar i "dagens" gamla väggar.

Här är en bit från en vägg i salen med spår efter vasstrån.