töre, tyre, kådig
furuved, i riksspr.
även: torr ved, Rhezelius o. 1635, Linné osv.: ty re; Linné 1747: töre; i dial.
även: torre = isl. tyr(o)i, no. tyr(v)e,
fore, av urnord. *tirwia~ av ä.
*terwia-n., en speciellt nordisk bildning av
stammen *terw- i tjära (se d. o.), besl. med
trä; jfr det likabetydande litau. dervå.
Med avs. på formen se Kock Uml. u.
Brech. s. 230 o. i fråga om bildningen
jfr kollekt, böke, eke, törne, virke
osv. ävensom urnord. *ferwia- (se
Fyris) till urnord. *ferwön, ebb,
strandbädd (se Fjäre) som *terwia- (= töre)
till *terwön (= tjära). Samma betyd,
av ’töre’ har i no. även f yre, egentl.:
furuved, furuskog - sv. dial. fyre (se
fur). - I ty. i stället kienholz : kien (se
kimrök); hos Homerus Odyss. XVIII:
åaidas ack. plur. (till daiö, antänder).
En renskrapad fönsterkarm med en av de många kvistarna |
Farfar kallade det Tyre, tog en stund att hitta en källa som gav mer kontext. Kul att något fanns att läsa!
SvaraRadera