Under ytan

Nu är jag på väg "Under ytan" som också är en titel på en av Uno Svenningsson bästa låtar. Den släpptes 1994. Men jag har snuddat vid 1918-1920 när jag skrapat av färgen på några ställen. Jag börjar med  fönsterkarmarna. Här syns tydligt den första grundstrykningen och den första slutstrykningen med en bruten vit färg. Jag ska låna en så kallad färgvifta av Östergötlands Länsmuseum för att kunna ta ut vilka färgnummer Tinnerös färger stämmer överens med i exempelvis Riksantikvariatets färgtrappor. Då får jag också information om hur jag ska blanda till den färg som jag ska använda. Här ser man en yta som jag har skrapat fram lite försiktigt så jag kan se de olika färglagren.
Underst är det renskrapade lagret, av rent trä. Nästa lager är den lite gråare vita ytan som är grundfärgen. På den är slutstrykningen, troligen i två lager. Detta är gjort med linoljefärg. Sedan kommer ett lager med brunaktig färg. Man ser den i några små ytor längst upp och längst ner i den skrapade ytan. Det ska bli spännande att se längre fram om den färgen kommer igen i flera rum. På den bruna färgen är det minst två lager med en ganska modern plastfärg. Den flagar lätt av och är sprucken på några ställen.

Så här kan det se ut när plastfärg spricker.

Taket var från början ett spännpappstak men som senare har tagits ner, troligen för det blev för besvärligt att laga. Vår tanke är att vi ska få tillbaka spännpappstak där det tidigare funnits sådant. Undertaket är gjort av enkla brädor som man spikade upp våderna av papp, där man sedan skylde skarvarna med remsor. Nu är brädorna lackade i en brun lackfärg. Här ser man takbrädorna som möter väggen uppe i nock. Lerkliningen är som synes ganska trasig, som den också är nere vid golvet. Det beror på att tak, golv och väggar rör sig oberoende av varandra. Eftersom jag ska använda benlim i lerkliningen så hoppas jag på att lerkliningen kommer att spricka mindre.


I underkant i bilden ovan syns ett spikhuvud som håller en järntråd. Det är den järntråd som är fäst i de vasstrån som håller upp lerkliningen mot brädväggen.

 

Så här kan det se ut där väggen möter golvet. Lerkliningen har gått sönder och ramlat ner under golvet. Detta har nog fungerat som rena autostradan för mössen och också gjort att kylan lätt kunnat cirkulera fritt. Här syns också de omtalade vasstråna. Den moderna låga golvlisten som ersatt originallisten har inte kunnat hålla draget borta. Därför kommer vi med hjälp av Storsjö Trapp göra nya golvlister i exakt samma utseende och mått som originalet har varit. Det blev enkelt att göra eftersom jag har hittat den gamla golvlisten i de vindsutrymmen som finns på övervåningen.

 

Här är den ursprungliga golvlisten. Den är ganska stram i sin form som nog var den tidens signum. Lägg märke till hur tätt årsringarna ligger. Detta är ett noga utvalt virke som var väldigt stabilt i sin form och som inte sprack eller smulades sönder när det bearbetades till att bli som i det här fallet till golvlist.