Kylan biter sig kvar

men vissa arter utnyttjar möjligheten att etablera sig utan att det blir trångt. Vitsippan är en sådan art. Den klarar sig skapligt med lite mindre ljus, men framför allt utnyttjar den luckan som blir när de mer värmeälskande växterna är tvungna att avvakta och håller tillbaka bladen från att slå ut.

Vitsippan har en jordstam som sakta men säkert utökar sin lilla "kolloni" genom att skicka ut en förlängning från jordstammen tills det är dags att blomma. Då kröker den sig och växer uppåt och bildar så småningom en ny blomställning. Blommorna på bilden är troligen från samma individ. Den är väl etablerad så jag får vara försiktig så jag inte ändrar förutsättningarna där den växer. Den står där det så småningom blir riktigt skuggigt när bladen på trädet intill slagit ut.
Själv är väl jag en av de där värmeälskande som ligger lite lågt tills det blir lite mer ljummet ute. Men trots det så har jag byggt två ramar där jag kommer att plantera Kantnepeta  Nepeta x faassenii 'WALKERS LOW'. Plantorna är beställda, men jag måste kärra upp jord till listerna uppe vid huset. PUST!!! En del av jorden är från den kompostlimpa jag gjorde av det avbanade gräset. Det har gått två år sedan dess och jorden ser mycket innehållsrik ut.