tisdag 27 januari 2015

Att ta ut färgkulörer

Det är inte lätt! Så det är väldig tur att jag har lätt att få professionell hjälp av Marie Hagsten från Östergötlands Länsmuseum. Vi gick genom de ytor som jag skrapat fram så här långt. Vi har som en utgångspunkt att vi vill se vilken som var den första färgen. Det jag kunnat konstatera så här långt är att det yttersta lagret är plastfärg och kanske ytterligare 2-3 lager. De är ganska lätta att identifiera eftersom de lätt släpper lager för lager, med lite tryck med en nagel. Så med lite pillande har vi lyckats identifiera den vita färgen som fanns på golvlister, fönsterkarmar, fönsterfoder, dörrar osv.
NE S1005-Y10R. Dessutom en färg på dubbelfasspånten i hallen, NE S2030-Y30R. Den senare hittade vi under, där det hade suttit en konsol till en hatthylla. Jag får nog planera för minst ett par, kanske tre klädhyllor i hallen så alla besökare känner att de är välkomna och att de inte behöver gömma sina ytterkläder för att de inte ska ligga i vägen. Det blir nu viktigt att spara några färgtrappor så man kan se historien. Det är en stor utmaning och svårt, så jag ser fram emot det jobbet.

Vad kan detta bli?

Lugn bara, det finns tre till. Jodå, det ska bli ett par parkbänkar som säkert kan hitta sin plats någonstans vid Tinnerö mangårdsbyggnad. Det gäller att alltid hålla ögonen öppna, för jag hade nästan gett upp. Hade letat och frågat runt på kommunen, men ingen visste var de hade tagit vägen när de skulle avvecklas. De hade blivit omoderna! Kan man tänka sig att en så traditionell parkbänk kan bli omodern. Jag kommer ihåg dessa. De fanns bland annat i Trädgårdsföreningen, vilket var min skolväg till Linnéskolan på 50-talet. Omoderna? Jag tror nog att de som skulle flytta dom tyckte att de var för tunga! Med tre tjocka ekplankor, två stycken som sittbrädor och en som ryggstöd och två gjutjärnsgavlar, det var klart att de var tunga. Det var väl lite av idén med det hela. De stod kvar där de ställes ut. Inte som nu när det varit lite party i Trädgårdsföreningen så ligger dagens soffor lite här och var i parken. Nu ska bara den här fjärde och sista torka. Det tar kanske 3-5 dagar innan zinkmönjan torkat sig hård. Sedan ska jag köra ut dom till Sven-Erik så han får såga till ekplankorna och montera dom. Det ska bli spännande att se om det blir samma färg som jag kommer ihåg. Gjutjärnsgavlarna blir nog i alla fall svart, eller?

Ett tack till Gysinge


Kan det bli bättre! Jag tänker på innehållet i denna bild. All golvlist var utbytt, men så hittade jag den här biten med alla färglager. Den satt som skydd för ett par vattenledningsrör inknölade i en trång smatt. Nu vet jag vilken kulör som gäller, den som är närmast grundfärgen. Att det är rätt golvlist vet jag tack vare att det i alla vindsutrymmen också finns denna golvlist, dock omålade. Vi ska ju backa hela huset till hur det kan ha sett ut från början. Så nu gäller att förbereda för såpskurade golv, vedspis i köket, även den vedeldade ugnen som det finns rester av i köket, m m. Men vissa eftergifter måste vi anpassa oss till, exempelvis handikappanpassning.  Nästan samtidigt så tog jag bort lite tapetlager för att kunna kontrollera lerkliningen, jodå den satt skapligt fast, tack vare den fastspikade ståltråden. I ståltråden satt parallella vasstrån vågrätt fastnajade, med kanske, 1,5 ” mellanrum. Då faller min blick på sjoket med tapeter som jag rensat bort, och vänder på bunten. Jodå, man hade jämnat till ytan som skulle tapetseras, med att först tapetsera ett lager med tidningspapper och jag läser: ”ÖSTGÖTEN, FREDAGEN den 16 OKTOBER 1919.” Som på beställning, det gjorde att de gissningar vi hade, om byggtid, stämde.

lördag 17 januari 2015

...mera tyre

Att furuvirke med inslag av tyre är långt mer hållbart jämfört med furuvirke utan tyre är ju en sanning med mycket låg tradition. Det har människan vetat om i årtusenden. Det är ju då mycket märkligt att vi tror oss att med konstgjorda kemikalier kunna ersätta tyret. Tyret finns ju där helt naturligt. Förr så var det naturligt att man gick ut i skogen lite då och då för att med yxa hugga in skador i tallar. Trädet svarar då med att plocka fram sitt konserveringsmedel för att skadan inte ska ge bestående skador. Visste man med sig att det om några år var dags att byta sina fönsterbågar i husen så gick man ut och inventerade sitt bestånd av fetved. Om det inte fanns tillräckligt så såg man till att fixa till skador som skulle ge fetved i de lämpligaste träden. Det finns en förening som heter Fetvedens Vänner. De har en hemsida som beskriver hur man får furor att producera tyre. http://www.fetvedensvanner.com/ Vid gamla kvistar i växande träd är det till exempel redan igång en naturlig process som man kan utnyttja för att ge ännu mer fetved. När en kvist bryts av på ett växande träd blir den yttre splitveden också skadad. Då bildar furan tyre för att stoppa förruttnelsen.
Jag ser att i virket man har använt till fönsterbågarna i Tinnerö, att det är mycket kvistar. Där är det tyre i hela virket. Det har säkert inte varit lätt att såga och att fräsa eller hyvla ut listverket. Men jag tycker mig ana att det nog inte bara är av skönhetsvärdet man formar en fönster- eller golvlist som man gjort. Det finns ganska mycket sprickor i listerna, som nog kommit med åren när huset rört sig i väder och vind eller kanske redan när det hyvlade virket torkade. Om virket inte varit så bemängt med tyre så hade det nog bildats betydligt allvarligare skador som skulle gett stora hållfastproblem.

torsdag 15 januari 2015

Tyre, Töre, Tjärved, Fetved, kärt barn har många namn.

Läs vad som står i Svensk etymologisk ordbok (1922). I Projekt Runeberg finns beskrivet ord och ordstammar, men även kopplingar till det fornnordiska språket.

- Project Runeberg -  


Utdrag ur Projekt Runeberg, Svensk etymologisk ordbok http://runeberg.org/svetym/

töre, tyre, kådig furuved, i riksspr.
även: torr ved, Rhezelius o. 1635, Linné
osv.: ty re; Linné 1747: töre; i dial.
även: torre = isl. tyr(o)i, no. tyr(v)e,
fore, av urnord. *tirwia~ av ä.
*terwia-n., en speciellt nordisk bildning av
stammen *terw- i tjära (se d. o.), besl. med
trä; jfr det likabetydande litau. dervå.
Med avs. på formen se Kock Uml. u.
Brech. s. 230 o. i fråga om bildningen
jfr kollekt, böke, eke, törne, virke
osv. ävensom urnord. *ferwia- (se
Fyris) till urnord. *ferwön, ebb,
strandbädd (se Fjäre) som *terwia- (= töre)
till *terwön (= tjära). Samma betyd,
av ’töre’ har i no. även f yre, egentl.:
furuved, furuskog - sv. dial. fyre (se
fur). - I ty. i stället kienholz : kien (se
kimrök); hos Homerus Odyss. XVIII:
åaidas ack. plur. (till daiö, antänder).
En renskrapad fönsterkarm med en av de många kvistarna