söndag 27 februari 2011

Jag har en bisyssla

Jag kommer troligen inte kunna hålla mig ifrån att skriva om biodling på den här bloggen, som egentligen ska handla om växtodling. Så det är väl lika bra att sätta igång med en gång. Och detta trots att det inte händer så mycket med bina just nu. Det finns ju självklara kopplingar mellan biodling och växtodling. Utan pollinering blir det inte mycket med frukt- och bärodling och dessutom ska jag i köksträdgården jobba en del med att ta hand om frö till kommande utsäde.
Vi hade en ganska tidig och kort invintring i höstas tack vare den tidiga snön och kylan. Dessutom har det inte varit, så här långt, någon varm period som lockat fram bina. Den tidiga vintern gjorde att det var en hel del ”sommarbin” kvar inne i kupan när bina gick ihop i ett vinterklot. Tyvärr har inte sommarbina någon möjlighet att övervintra. Många av dem var redan hårt slitna när bina slutade att flyga ut. Det gjorde att de dog inne i kupan och städbina hade slutat för säsongen. Jag har vid mina kontroller sett att det låg en hel del bin på kupans botten, så idag när det var lite uschigt väder skrapade jag mycket försiktigt ut de döda bina. Nu visade det sig att det nog inte var någon risk att de döda bina låg för luftväxlingen. De var inte så många som jag trott. 


Det bästa sättet att kontrollera status av bisamhället är att tjuvlyssna på bina. Det gör man bäst genom flustret. Ni kan tro att jag får konstiga blickar från vandrare som går på vägen just utanför gärsgårn’ (en för övrigt, mycket vacker östgötsk långgärdesgård). Där ligger jag på knä framför kupan, med böjd rygg, till synes tillbedjande högre makter. Förmodligen är det en efterkonstruktion, men frågan är om jag inte hört rätt, när jag tyckt mig hör att stegen både blir längre och snabbare. Men kära vandrare, jag bara lyssnar på vad bina har att berätta. Det är inget konstigt i det…..eller?

1 kommentar:

  1. Så himla bra det blir, väldigt fin blogg har du ruben :P heido / Hugo Appel

    SvaraRadera